28-29/4 2009 LÅNGT och varning för känsliga bilder

Då så, då ska jag försöka ge mig på en sammanfattning av tis+ons denna vecka.

(Sammanfattningen är i första hand skriven för oss, därför har jag inte utelämnat något. Lite som en dagbok.)

Tisdag 28/4

Kl 6.40: David och jag tar bussen till sjukhuset, pappa cyklar för han skall till jobbet sedan. Emla-plåster sitter på båda handryggarna.

7.15: Vi välkomnas på avdelningen och David får välja säng då vi är först på plan. Raffe får provligga medans den unge herrn leker i lekhörnan i samma rum.

7.45: Ombyte till liten op-skjorta och han får sin premedicinering i form av lugnande samt värkmed. Efter en liten stund börjar David bli lite "salongs"; vinglig och fnittrig, URSÖT!

8.00: Dags för nedfärd till opavd. Mamman får följa med. Vi tas emot av superproffsig och pedagogisk personal. "Sovdr" är en kille i Tobbe-trollkarl-stil som skojjar med David och peppar mamman. David är hur cool och lugn som helst, dom är såå impade. "Nu får mamma säga godnatt" och så sover min prins. Aj i hjärtat, det var lite jobbigt.

8.20: Något tårig mamma tillbaka på avdelningen. Fikar lite med pappan och pratar ocm vår fina kille.

9.20: ÄNTLIGEN! Vi får komma ner till uppvaket. Där möts vi av en personal som visar oss till vår lilla kille som ser ut som att han blivit knockad. Sover som en klubbad *s*, lyfter lite på ett ögonlock men sover på.

10.00: Pappa säger hej då och åker till jobbet.

10.20: David vaknar till och gråter hejdlöst efter mamma, har ont och får en miniskvätt morfin. Somnar om.

11.00: Dags att få komma tillbaka till avdelningen då David är pigg nog för glass.

11.15: Piggelin och saft erbjuds. Äter halva glassen och tar en mun saft. Somnar om. Sedan kommer de tuffa timmarna då David kräks blod och blöder ur näsan. 5 sådana omgångar innan han äntligen somnar för natten vid 20.00.

ca 15: Operatören kommer och ger rapport, den körtel/polyp som satt bakom näsan var den största hon någonsin sett. Förvånar mig inte ett dugg med tanke på hur David har låtit. Mycket gegga i öronen hade han också. Halsmandlarna reduceras också.

På em vid 16-tiden bestäms att vi blir inlagda. TYVÄRR är nålen borttagen då och pga de många kräkningarna måste han få dropp. Det sätts emla som tyvärr inte gör ngn nytta då de kärlen drar ihop sig. Jag ger narkospersonalen "tillåtelse" att sätta nål utan emla. Droppet kan inte vänta så nålen måste sättas. FY f-n så vidrigt att behöva utsätta sitt barn för den smärtan. Nålen sätts på foten och det gör ju vansinnigt ont, huden är ju så tunn där. Lilla killen skriker och är hysterisk och jag håller på att bryta ihop. Väl på plats med droppet på lugnar sig David.

17.30: Vi körs in på avdelningen och då är det lite av ett äventyr för killen. Vi får eget rum med TV, wow alltså!! Lite mer piggelin och yoghurt erbjusd och som de tidigare gångerna kommer allt upp igen inom en timme. Då tycker jag att det får vara nog, låt ungen slippa äta mer nu. Visserligen är det ju bra att får upp blodet som han svalt ner, men ändå. Som en trasa somnar David slutligen krampaktigt kramandes Raffe. Klovkan är då ca 20.00.

Onsdag 29/4

6.00: Fipplande med droppet som slutat droppa, nålen dras bort och då är det morgon tycker David. Han vill på upptäcksfärd så vi går runt och kikar lite. han stolpar runt i blöja och t-shirt med spinkiga ben. Han hittar en "metare" (våg) och den visar på 14,7 kg med blöjs och tröja....Vanligtvis väger han strax över 16 kg. En liten fjäder ju.

8.00: Frukost, äter som en råtta som han brukar. Leker i lekrummet och lånar in filmer till rummet.

9.20: Rond-dags. Vi får åka hem!

10.00 HEMMA!! David äter 6 prinskorvar till lunch och sedan mys-sover vi totalt utslagna. 2½ timme senare vaknar vi. David är supermegamycketjätte-mammig hela dagen. Inte konstigt alls.

I dag 30/4: börjar undra om dom glömde bort att berätta att dom opererade in en himla massa BUS.....men det är en annan historia.