tisdag 11 oktober 2011

Hysterektomi (obs långt)

Ons 5 oktober var det då dags för mig att få min efterlängtade operation. Fick komma ner vid ca 9-tiden. Fick lite premed och raskt över på opbritsen. Fick lugnande i nålen och sedan satte narkosdr den bästa eda jag någonsin fått, det kändes INGENTING, (Samme dr träffade jag dagen innan på narkosbedömningen, han var stel, trist och nästan skällde ut mig för att jag hade så mkt smärtstillande; självklart blev jag ledsen. Man är ju redan som enbart patient i underläge och sedan dessutom få 'skäll', nä....inte vad som behövs i det läget.) så skönt med tanke på den dr det var. Stel som person men superduktig på att sätta eda och vara narkosdr. Alla som var i opsalen var så trevliga och skojjade om allt möjligt. Jag kände mig så TRYGG och väldigt nyfiken. Frågade om allt möjligt minns jag, dom skrattade lite åt mig!

Vaknade upp på uppvaket där jag fick ligga till ca kl 16.

Uppe på avdelningen minns jag inte så mycket av den första kvällen mer än att jag hade väldigt ont, mest av gasen som samlar sig kring axlarna. AJ AJ. F kom en stund, det var skönt.

Dagen efter kom Camilla på besök efter lunch med choklad, kort och underbara teckningar som Astrid gjort ♥!

Senare samma dag kom systeryster, och som en rolig överraskning kom två fina jobbarkompisar; Karin och Helena. Det var härligt att få besök. Uppiggande mitt i det elände jag tyckte mig befinna mig i. Cissi och Jossan kikade förbi en stumd när systeryster Caroline och Karin och Helena skulle gå. Massor med bruttor på besök den dagen. TACK alla! Sent den kvällen kom jag upp en stund, det var skönt att gå några meter för att få fart på cirkulationen. Blek som ett lakan och kallsvettig men uppe på benen iaf!

Fredag; jag fick hjälp att duscha och tvätta håret. Det var ljuvligt. På eftermiddagen kom Johanna, det var mysigt och en överraskning. Kul med överraskningar! Lite senare kom Petra, också som en överraskning. Jag har så många fina vänner, tack allihopa!

Blev bortskämd med tidningar, svågerbakta kanelbullar, gott att dricka, teckningar, kort, CHOKLAD i mängder, godis, frukt och finska sockerskorpor, mums. Maten är ju inte så god så det gick ingen nöd på mig vad gällde godsaker :)

Lördag; dags att dra edan. Jag trodde jag hade ont med edan (visst 17 hade jag det, men det var hanterbart) men utan den, fy f-n säger jag bara Det värsta jag varit med om rent fysiskt. Det var tuffa timmar innan de fick någotsånär bukt på smärtan, jag hade så ont att jag trodde jag skulle gå sönder. Det var VIDRIGT. På en skala från 1-10 hade jag sagt 20. Vet inte hur många vid behovs-morfintabletter jag fick. Och im spruta + alla andra 'vanliga' smärstillande. Kallsvettiga bleka timmar. När det lugnat sig liite kom syrran. Det var såå skönt att få besök då. Hon hjälpte mig att komma upp en stund, vi drack lite kaffe och hon pysslade om mig så snällt.

Söndag: vaknade efter att ha sovit 10 tim i sträck. SÅ välgörande. Kände på en gång att idag vill jag hem. Helst NU. Ringde syrran och frågade om skjuts, ringde hem och berättade. David frågade varför jag skulle komma hem och sedan hade han inte tid att prata, han var 'upptagen'! Underbart att höra att han hade fullt upp. Kom hem till en dunderförkyld F. David var lite undvikande i början och har varit lite småsur, men det har jag räknat med. Sundhetstecken kallar jag det!

De första nätterna på sjukhuset drömde jag om små barn, små ensamma övergivna barn runt om i världen som JAG måste ta hand om. Har såklart varit ledsen över det faktumet att mina ev chanser (hur små dom är var)att få fler barn DEFINITIVT är över. Finito. Men jag har ju världens finaste pojke, ljuvliga David.

I dag är det tisdag och jag känner hela tiden hur lättare det blir att röra sig. Hoppas kunna påbörja nedtrappningen av alla piller och plåster mot slutet av veckan. Om 4 veckor är det jobbdags, 50% i ca 10 dagar. Sedan Gran Canaria!!!! och när jag kommer tillbaka återgår jag till mina 85%. Så ser planen ut och jag hoppas den håller.

F är fortfarande förkyld och lite krasslig och har varit hemma några dagar. En familj på bättringsvägen! David mår bra och är i skolan.

Denna lilla berättelse är skriven med tanken att vara en liten minnesanteckning för mig själv. Kanske inte ett dugg inrressant, men nu ligger den här på bloggen iaf!

Väntar på att få höra att allt var ok med mina borttagna organ, de skickades tvärsöver gatan till patologen. Det hör till rutinerna så det är inget konstigt. Vet ju att jag hade kraftiga cellförändringar. Hoppas bara resten är ok.


Nu är det vila som gäller blandat med lite småpyssel här hemma. Kroppen är ju så smart att den säger till när det räcker. ser fram emot när jag kan ta mig ut, det är inte riktigt läge för det än. Små korta stapplande steg här hemma får räcka så länge. Böcker, tidningar, och flera säsonger av SATC passar perfekt nu. Börja drömma om lite taxfree-grejer passar också bra! Snart är jag tillbaka till LIVET. Längtar efter att dela en flaska bubbel men min kära man, gå på bio med David. Orka vara social. Men snart så!



bild: weheartit.com

4 kommentarer:

Cecilia sa...

KRAM!(från en som vet hur det är)

Drömlägenheten/Caroline sa...

KRAM!
Bra skrivet!

Anonym sa...

Oj så bra skrivet!
Nu kan det bara bli bättre!
Ser fram emot när du kommer tillbaka till jobbet! Du saknas!

Kram Fia

skruttet sa...

Änglakramar från ännu en som vet hur det är!!!