Äntligen vardag igen och lite annat

I morgon; den första oktober (!!) är det dags för mig att äntligen komma tillbaka till jobbet efter en lång tids sjukskrivning för svåra jobbiga endometriossmärtor. Det har varit tuffa veckor med stark medicinering. Tuffa veckor av ensamhet och många känslor åt alla håll och kanter. Tänk så viktigt det är med det sociala liv man har på jobbet, alla fina fina jobbarkompisar som lyser upp vardagen. Jag älskar vardagen, då är livet nästan som bäst. Visst är det skönt med helg också såklart!

 

Den här helgen har varit jättemysig, vi har varit tillsammans hela familjen och fått mycket familjekvalitetstid!

 

David går på simskola på lördagar, jag är så glad för att vi fick plats till honom och kusin Maja. De är så duktiga och det är så roligt att se dom i vattnet.

 

I skrivande stund sitter David och räknar sina slantar i spargrisen, han vill ha en Lego star wars-kalender och vi har sagt att han får betala 100 kr själv på den. 249 kr kostar en kalender, GALET ju!!

 

Jag har hunnit fylla lite år sedan senaste bloggen, hela 37 år. Höll faktiskt på att skriva 27, hahahaha!

 

Jag och systeryster firade vår födelsedag med finfina tjejer. 8 st var vi, en härlig skara! Soppmiddag och härliga samtal hade vi en lördag i september, japp.... jag 'tillät mig' trots sjukskrivning att anordna tillsammans med min syster en träff för de bästa tjejer som finns. Att vara med familjen och tanka tjejmys är såå bra för smärta, det kan jag intyga. Vi blev så fint uppvaktade, tack alla! Amarone, Kastehelmi-lyckta och goooda karameller, hemplockade trattisar, hembakt bröd, biobiljett och te bla och  träbosktäver fanns i paketen!  

Familjen firade oss helgen efter, även då blev vi båda så fint uppvaktade. Då stod det gulasch med citroncremefraiche på menyn, sååå gott och trevligt. Jag fick bla denna härliga kokbok, Fredagsmys av mormor Ewa. Underbara bilder och härliga recept. Från mina grabbar fick jag presentkort på HM, perfekt! Har hittat två fina toppar (LOGG, älskar Logg!) och nya mjukisar!Av pappa fick jag en tagineform, ska klura lite vad som kan tillagas i den. Syrran med familj gav mig en sådan här! Visst är den snygg! Igår fick jag av familjen J en jättefin sjal i beigea toner, perfekt till min jacka. Tack alla!

 

Denna vecka jobbar jag tre dagar och har en planeringsdag, då träffas vi alla på båda dialysenheterna. Det ska bli så kul!

 

Fredag är jag ledig och tänkte hämta David och Maja tidigt och sedan hämtar vi upp Ellen efter det. Som grädde på moset kommer min älskade bästaste moster och kusin följa med för att hämta. De åker sedan ut på landet till den andra kusinen med familj och sedan får vi rå om dom ordentligt lör-sön.

 

Vi har provat Linas barnkasse en gång och imorgon kommer nästa leverans. Bra koncept och David gillade det mesta. Ett stort plus att det gick snabbt att laga alla rätter. Gott var det också. Vi tänker ha den kassen någon gång i månaden för inspiration och för att den underlättar vardagen. Sedan känns det härligt lyxigt att få en fullproppad kasse levererad till dörren!

 

Som sagt, jobbdags imorrn och det ska bli så roligt. Känner mig lite ringrostig, men det försvinner såkert efter någon timme.

 

Nedan några bilder på brudarna! Vi var hemma shos syrran i deras nya fina radhus som ligger 170 meter från våran dörr. Perfekt för kusinerna att gå mellan!

Ja, vad säger man?

Dålig bloggare, minst sagt! Noll och ingen inspiration har funnits/finns just nu. Den återkommer säkert!

 Livet rullar på, diverse sjukor har avlöst varandra hittils detta året. Jag är inne på slutet av runda nr 2 av ngn slags influensaförkylninghögfeber(39 grader!)ontikroppenochhalsen-grej. Blev smittad på jobbet ( vi har haft en influesaepidemi bland patienter och personal. SÅ många i personalen har varit jättedåliga) och delade med mig till F och systeryster. Jag med mitt halvdana immunförsvar tar ju åt mig av allt sånt såklart. NU hoppas jag verkligen det är över för denna gång. Endon har hållit sig ganska ok nu, skönt det iaf. TROR faktiskt den ökade hormonbehandlingen gett effekt. David har tack och lov klarat sig hyffsat, halsont och ont i öronen har han haft men ingen feber. Skönt det.

Förra helgen (påsken) var jag till Torpet med svåger R och David + systerdöttrar. Pappa F jobbade och var sjuk och syster C var hemma med flunsan. Vi målade trapp och trappräcke, fogade kakel och eldade i vedspisen. En övernattning blev det och sedan bar det av hemåt igen. Ett mysigt dygn.

I onsdags åkte F till Frankrike på ost och vinresa med jobbet. Han väntas hem om några timmar. Det har gått jättebra att vara själv så 'länge' med David, tyvärr har jag mått apa pga flunsagrejen, men den unge herrn är ju så stor så han förstår varför mamma går på halvfart. Säger bara tack gode gud för ipren, alvedon och hostmedicin.

I går var bästis C här (på egen risk, hoppas du och Joss klarar er!) med Joss och vi åt mat och hade mysigt. Systerdöttrarna och systeryster (svåger R hade Torpfixarhelg ) var också här och det stannade kvar över natten. Hela kusinligan sov hela natten i David´s rum...ngt slags rekord tror jag nog! Barnen leket och hade så kul och lade sen ett stort puzzel tillsammans, så mysigt och de blev så lugna. Det var ljuvligt att se hur barnen samarbete, minstingen är 4,5 år och stortjejen snart 10.

Lång arbetsvekc med helgarbete har jag framför mig. På lördag skall vi fira pappa som fyllde 63 förra lördagen, det ska bli mysigt. Vi kommer vara hos C&R. Eftersom både jag och F jobbar helg kommer David vara med dom på lördag. Så skönt att det går att lösa så!

Säger stort TACK till (återigen!) syrran och svåger R som hade David under dagen idag så jag kunde vila ännu mer så piggelinstatus infinner sig snart!

bild weheartit

På återseende!

Deppigt

Är i ett tufft endoskov, det kommer utan förvarning och gör mig så ledsen för jag vet att jag ställer till det så på jobbet och är en tråkig mamma/fru. Känner mig totalt värdelös vissa stunder. Men med denna smärta som ingen mer än en drabbad kan förstå är det omöjligt att vara på jobbet. Kan inte stå inför mina patienter och få dessa attacker, måste kunna fokusera och det går inte då.

Avskyr denna känsla att känna sig totalt värdelös. Jag vet att jag inte borde känna så, vet att jag är en BRA sjuksköterska och jobbarkompis. Men ibland tar dessa känslor över. Vet inte varför jag bryr mig så mycket om vad andra tycker...Man SKA ju vara en sån som alltid fixar allt, att visa sig svag/sjuk skall man inte göra. Man ska ju vara 'duktig'. Vet också att detta mest ligger hos mig och jag kan verkligen inte göra ett endaste dugg för att bli fri från sjukdomen. Önskar inte min värsta fiende detta.

Ska försöka kravla mig upp nu och hoppas min ökade medicinering gör sitt snart. Och att jag kan vara en roligare fru och mamma. Och att värsta jobbångesten släpper snart.

bild weheartit

Sparlåga

Sjukstugan är på upphällningen nu. Jag drabbades också av magsjukan/influensan. Är på bättringsvägen men är forfarande inte helt hundra. Matt och trött och jordens endoskov på det. Not so funny.

Vi har firat vår fina Maja som fyllde 6 år på den nya lilla prinsessans födelsedag!

Återkommer när lust och inspiration finns.

Oj så tråkig bloggare!

Länge sedan sist! Vad har hänt?

* Tjejmiddag med grönt tema

* Vardagen

* Vardagen

* Febrig pojke

* Vardagen

* Vardagen

* Kräksig pojke

...och det är där vi är nu. Omtag på kräk efter 54 kräkfria timmar, man skrattar typ ihjäl sig! Eller inte. Tapper kille som inte tar detta så dramatiskt, skönt det iaf. Plussar med lite feber.

Längtar nu efter våren, det har börjar slaska och det är ju bara såå tradigt. Blött och smutsigt.

* Endometriosen har gjort storstilad comeback. 6 helt smärtfria veckor fick jag. Tack. Eller nåt. Tid hos dr endoexpert- Matts om 2 veckor ocn nya recpet på triangelpiller. Trist och tråkigt och ibland fruktansvärt deprimerande. Trodde jag skulle få lite längre tid på mig. Jävla skitsjukdom :(.

Livet

Har hunnit arbeta 3 pass sedan sjuksrivningen tagit slut. Jag tror eller snarare VET att jag har de allra bästa kompisar man kan ha på jobbet. Jag har blivit välkomnad tillbaka på ett sätt som gör mig så lycklig. Trodde inte att jag hade en sådan 'stor' plats i gruppen som jag uppenbarligen har. Har fått så mycket kramar och vänliga ord och glada utrop så jag blir alldeles varm i kropp och själ. Patienterna har visat att de saknat mig också, massor med kramar och till och med tårar och fina glada ord. Jag är mållös och känner mig så stärkt av allt detta. Älskar mitt jobb!

Att vara tillbaka i en vardag och ha rutiner är så viktigt. Att känna att man är i ett sammanhang. Underbart!

Smärtan då? Jo, det finns där men inte alls på långa vägar som förut. I dag tex har jag behövt ta en, 1, EN, ja en ipren. Inget mer. Fantastiskt. Drömmer om att börja träna i januari och som det känns nu kan det nog bli en verklighet.

Jag känner LIVET i mig som Madicken säger!

3 dagar kvar till avresa! Ljuvligt ska det bli. Helt underbart!

David har fått resfeber :), han tycker det pirrar i magen. Så mysigt att uppleva saker tillsammans med honom, älskade älskade unge!

Aj ont

Snart 4 veckor har gått efter op. Har jag mindre ont? Marginellt. Orka liksom. Jävla skit.


Update: har fått patologsvaren från mina borttagna stackars organ. Endometriosförändringar i båda äggstockarna, en ofarlig muskelknuta i livmodern samt cellförändringar grad 3 på livmodertappen. Grad 4 är cancer. Men jag hade grad 3, schysst så! No worries alltså :).

Nedtrappning och anmälan

From idag minskar jag mina starka piller med hälften. Det känns om man säger så. Resonerar just nu med mig själv om jag ska 'stå ut' eller ta en vid behovs tablett....

I morse när jag lämnade David på skolan låg det en lapp från Sirius fotboll om att pojkar och flickor födda -05 kan få starta i fotbollskola. Så nu är David anmäld. Han blev eld och lågor! Söndagar mellan 16-17. Nu ska det bara inhandlas benskydd, sen är han fit for fotboll.

Idag var det fotografering på skolan. När jag frågade David vad han ville ha på sig blev svaret givetvis 'min vita kisströja'! Vi tycker inte att man skall 'klä upp' sitt barn inför fotografering. David har alltid fått ha vardagskläder på fotograferingen, det är ju SÅ han ser ut/såg ut, nu/vid den tiden. Inte som en liten skjortutstyrd farbror ;). Tur att smaken är som baken!

I em kommer en kasse från Lina´s. Spännande!

En vecka fyra veckor fem veckor

En vecka sedan op, rackarns vad tiden går fort! Mår bättre hela tiden, tog agrafferna idag. Lite obehagligt men skönt ändå, ett steg närmare ett bättre välmående. I övrigt har dagen varit tuff smärtmässigt, ett litet bakslag. Men det vänder såklart!

Om fyra veckor börjar jag jobba igen!! Som jag längtar efter jobbet och finaste kompisarna där. Ses snaaaaaaaaart :).

Om FEM veckor (snart snart snaaaaart ju!!!) är det semester. Gran Canaria. All Inclusive. Bamseklubb. Tax free. SAY NO MORE........... Fem ynka yttepytteveckor, jag kommer hinna jobba 4 pass innan det bär ivag. Underbart är bara förnamnet. Tycker vi är värda denna resa efter den resa som varit (och är). Pass till killarna i familjen skall fixas, en resväska införskaffas (eller två?)sedan är we good to go.

Nu sängen igen!

Tack för fina kommentarer och kramar! Och TACK Cissi för svampen och TACK syrran för spontanbesöket, jag fick nästan en puss av Ellen *skratt* ♥

Hysterektomi (obs långt)

Ons 5 oktober var det då dags för mig att få min efterlängtade operation. Fick komma ner vid ca 9-tiden. Fick lite premed och raskt över på opbritsen. Fick lugnande i nålen och sedan satte narkosdr den bästa eda jag någonsin fått, det kändes INGENTING, (Samme dr träffade jag dagen innan på narkosbedömningen, han var stel, trist och nästan skällde ut mig för att jag hade så mkt smärtstillande; självklart blev jag ledsen. Man är ju redan som enbart patient i underläge och sedan dessutom få 'skäll', nä....inte vad som behövs i det läget.) så skönt med tanke på den dr det var. Stel som person men superduktig på att sätta eda och vara narkosdr. Alla som var i opsalen var så trevliga och skojjade om allt möjligt. Jag kände mig så TRYGG och väldigt nyfiken. Frågade om allt möjligt minns jag, dom skrattade lite åt mig!

Vaknade upp på uppvaket där jag fick ligga till ca kl 16.

Uppe på avdelningen minns jag inte så mycket av den första kvällen mer än att jag hade väldigt ont, mest av gasen som samlar sig kring axlarna. AJ AJ. F kom en stund, det var skönt.

Dagen efter kom Camilla på besök efter lunch med choklad, kort och underbara teckningar som Astrid gjort ♥!

Senare samma dag kom systeryster, och som en rolig överraskning kom två fina jobbarkompisar; Karin och Helena. Det var härligt att få besök. Uppiggande mitt i det elände jag tyckte mig befinna mig i. Cissi och Jossan kikade förbi en stumd när systeryster Caroline och Karin och Helena skulle gå. Massor med bruttor på besök den dagen. TACK alla! Sent den kvällen kom jag upp en stund, det var skönt att gå några meter för att få fart på cirkulationen. Blek som ett lakan och kallsvettig men uppe på benen iaf!

Fredag; jag fick hjälp att duscha och tvätta håret. Det var ljuvligt. På eftermiddagen kom Johanna, det var mysigt och en överraskning. Kul med överraskningar! Lite senare kom Petra, också som en överraskning. Jag har så många fina vänner, tack allihopa!

Blev bortskämd med tidningar, svågerbakta kanelbullar, gott att dricka, teckningar, kort, CHOKLAD i mängder, godis, frukt och finska sockerskorpor, mums. Maten är ju inte så god så det gick ingen nöd på mig vad gällde godsaker :)

Lördag; dags att dra edan. Jag trodde jag hade ont med edan (visst 17 hade jag det, men det var hanterbart) men utan den, fy f-n säger jag bara Det värsta jag varit med om rent fysiskt. Det var tuffa timmar innan de fick någotsånär bukt på smärtan, jag hade så ont att jag trodde jag skulle gå sönder. Det var VIDRIGT. På en skala från 1-10 hade jag sagt 20. Vet inte hur många vid behovs-morfintabletter jag fick. Och im spruta + alla andra 'vanliga' smärstillande. Kallsvettiga bleka timmar. När det lugnat sig liite kom syrran. Det var såå skönt att få besök då. Hon hjälpte mig att komma upp en stund, vi drack lite kaffe och hon pysslade om mig så snällt.

Söndag: vaknade efter att ha sovit 10 tim i sträck. SÅ välgörande. Kände på en gång att idag vill jag hem. Helst NU. Ringde syrran och frågade om skjuts, ringde hem och berättade. David frågade varför jag skulle komma hem och sedan hade han inte tid att prata, han var 'upptagen'! Underbart att höra att han hade fullt upp. Kom hem till en dunderförkyld F. David var lite undvikande i början och har varit lite småsur, men det har jag räknat med. Sundhetstecken kallar jag det!

De första nätterna på sjukhuset drömde jag om små barn, små ensamma övergivna barn runt om i världen som JAG måste ta hand om. Har såklart varit ledsen över det faktumet att mina ev chanser (hur små dom är var)att få fler barn DEFINITIVT är över. Finito. Men jag har ju världens finaste pojke, ljuvliga David.

I dag är det tisdag och jag känner hela tiden hur lättare det blir att röra sig. Hoppas kunna påbörja nedtrappningen av alla piller och plåster mot slutet av veckan. Om 4 veckor är det jobbdags, 50% i ca 10 dagar. Sedan Gran Canaria!!!! och när jag kommer tillbaka återgår jag till mina 85%. Så ser planen ut och jag hoppas den håller.

F är fortfarande förkyld och lite krasslig och har varit hemma några dagar. En familj på bättringsvägen! David mår bra och är i skolan.

Denna lilla berättelse är skriven med tanken att vara en liten minnesanteckning för mig själv. Kanske inte ett dugg inrressant, men nu ligger den här på bloggen iaf!

Väntar på att få höra att allt var ok med mina borttagna organ, de skickades tvärsöver gatan till patologen. Det hör till rutinerna så det är inget konstigt. Vet ju att jag hade kraftiga cellförändringar. Hoppas bara resten är ok.


Nu är det vila som gäller blandat med lite småpyssel här hemma. Kroppen är ju så smart att den säger till när det räcker. ser fram emot när jag kan ta mig ut, det är inte riktigt läge för det än. Små korta stapplande steg här hemma får räcka så länge. Böcker, tidningar, och flera säsonger av SATC passar perfekt nu. Börja drömma om lite taxfree-grejer passar också bra! Snart är jag tillbaka till LIVET. Längtar efter att dela en flaska bubbel men min kära man, gå på bio med David. Orka vara social. Men snart så!



bild: weheartit.com

Hemma

Underbart skönt att vara hemma. Har varit i helvetet och vänt....Återkommer med mer om min operation och sjukhusvistelse när orken finns. Op gick bra, men smärtan.....

Väskan packad

Packar 'lätt' denna gång. Tänker mig Landstingsmode denna sjukhusvistelse. Det bidde bökigt med 'trä-över-huvudet'-kläder förra gången med slangar och nålar att ta hänsyn till. Det får bli den framknäppta mjuka blusen istället! Egna mysisar och ALDRIG i livet att jag skulle ha sjukhusunderkläder på mig, no way säger jag. Så egna strumpor och sån´t är packat. 4 (!) olästa tidningar har jag. Loka, choklad och en extra pocketbok. Det lär alltså inte gå någon alls nöd på mig vad gäller det iaf. Maten är dock ett annat kapitel; fullkomligt vidrig och nästintill oätbar. Får leva på frukosten och medtagen frukt!

David har haft en väldigt tuff kväll. Lilla gubben. Inte så lätt för en 6-åring att handskas med att mamma skall vara borta några (5) dagar. Mitt mammahjärta GÅR SÖNDER. Men detta är något jag ju måste göra. Men ändå....aj.

Tack för alla kramar och fina ord, det värmer. Nu vill jag bara att allt detta skall vara gjort och fixat och klart.

Kram A

Inläggning imorgon

Kl 9.00 skall jag infinna mig på kvinnoklinikens gynekologavdelning. Har önskat samma rum, hoppas bara dom hunnit byta till en större tv! Skämt åsido, det spelar verkligen inegon roll vilket rum jag får. Hoppas bara det är en tvåsal, har ingen lust att dela rum med tre okända människor.

Hysterektomin sker på onsdag 5 okt. Förhoppningsvis får jag första optiden på morgonen. Ligga och vänta en minut längre än nödvändigt vill jag INTE. Självklart känner jag en sorg över detta, men det är nödvändigt och jag hoppas det hjälper. Cellförändringarna har jag knappt tänkt på, hela den historien blir ju avslutad iom operationen. Skönt det.

F följer med mig imorgon, han har ledig dag så det passar ju bra. David är införstådd (så mycket en 6-åring nu kan förstå...) med veckans planer. F jobbar sent hela veckan så han kommer bli hämtad mestadels av syrran och svåger R förutom själva opdagen då gudfar P hämtar honom. Detta har varit mitt största bekymmer, (såklart!) hur David skall ta allt och orka med sena kvällar. Mammas älskade lilla ♥. Det absolut jobbigaste är ju att vara ifrån David och hur han har det. Det ÄR ju en mammig kille vi har... Det gick halvbra förra gången så jag hoppas det går bättre än halvbra denna gång.

Operationdagen kommer F att hälsa på, sedan kommer han inte hinna pga jobb. Så jag tar gärna emot besök en liten stund av er mina vänner. Det är dödens trist att ligga där så ett litet hej och en kopp kaffe i 15 minuter eller så skulle uppskattas enormt mycket!!

Har jag tur och allt går som det ska kommer jag hem på lördag. Håll tummarna för mig! Ca 1 månads sjukskrivning väntar mig.

Sedan är det inte långt kvar tills Gran Canaria hägrar. Får se hur det blir med badandet, men det är verkligen inte det viktigaste. Bara att få komma iväg, bort från allt detta ser jag så mycket fram emot. Tycker att jag och hela familjen + syrran med familj är värda det efter denna tid. Hade inte systeryster+svåger R ställt upp så mycket dom gjort hade det aldrig funkat. TACK.

1:a oktober

4 dagar kvar. Lite nervös.

Men det ska nog gå bra.

Tänkte börja LEVA sedan.

bild:weheartit.com

Om en vecka

Då är det klart. Förhoppningsvis har jag inte allt för ont, kommer ha en epiduralbedövning tills det är dags att åka hem, vilket förhopningsvis blir (om allt går bra) på lördagen.

Ser fram emot ett liv utan ständig känsla av dimmighet, så har jag haft det dom senaste veckorna. Många piller har det blivit. Plåstret har varit min räddning, det ger bra smärtlindring. Tar udden av det värsta. Men ändå; denna dimmighet.

Ser fram emot ett liv där ständig trötthet inte tar upp större delen av min vakna tid.

Ser fram emot ett liv utan allt för svår smärta.

Ser fram emot ett liv där jag orkar vara social.

Mest av allt ser jag fram emot att vara en gladare, piggare mamma med mer ork och lust att göra roliga saker med min familj.

Ser fram emot ett normalt arbetsliv, där jag inte behöver lägga mig för att vila då och då.

Ser fram emot ett liv där jag inte måste äta 17 piller om dagen.

Ser fram emot ett liv där en shoppingrunda inte tar knäcken på mig.

Ser fram emot ett LIV, jag har inga höga krav. Bara att orka vara med.

weheartit.com

Bästis C

Tänker på dig. Hoppas det rasslar till ordentligt nu så du får komma hem snart. Jag kommer imorrn med lite smått och gott!

Lyllos dig som fick en vit ställning, mycket snyggare än min mintgröna a´la 80-tal! Skämt å sido; hoppas din värk ger med sig och att dom hittar en bra metod.

KRAM A

Uggla lånad från 'weheartit'

Det ryktas om...

...att syrran ska komma förbi med räksallad från Cajsa´s och mitt paket med Babell-fatet som jag ännu inte vet färg på! Spännande!

Har en vilodag idag, en välbehövlig sådan.

Vad tyckte ni om den nys svensk/danska serien Bron/Broen som startade igår på svt 1? Jag tyckte den var jättebra. Härligt att få höra lite danska.

Kan inte riktigt släppa tanken på en köksoffa. F är skeptisk men jag är totalt övertygad om att det skulle bli toppen fint *s*. Det finns dessutom en på Blocket, en svartmålad (perfa här hemma)och säljaren bor i princip bara runt hörnet. Vill HA!! Dessutom är det oftast jag som lagar mat (pga arbetstider) så det skulle vara kul att ha något fint att titta på och sitta på medans grytan kokar. Ni hör ju; hur perfekt skulle det inte vara?! ;)

Denna månad är verkligen en ekonomisk utmaning för oss, jag sjukskriven, F 1vab+2 egna sjukdagar. Massor med färre tusenlappar. Men det SKA gå, vi ska inte röra sparkontot. Jag ser det lite som en utmaning att fixa detta. Planera och prioritera. Det är ju inte för en evighet. Nu blev det lite privat, men skönt att få lite tankar på pränt. Tror dessutom inte jag har så många läsare, det är ju iaf inte så många som kommenterar.

I dag är det dags för byte av mitt smärtplåster. Det gör inte lika mycket nytta som i början, behöver ta vb-piller oftare har jag märkt. Men det är bara att stå ut, 12 dagar kvar till inläggning. Lite nervöst men ok ändå. Det kommer verkligen INTE bli några fler barn, och ibland hugger det som en kniv i hjärtat. Men oftast går det bra. Har man som vi; fått det abslout bästa exemplaret så ska man inte klaga. Men längtan kommer nog alltid finnas där en liten aning. Varför jag? Sådana tankar kommer och går. Tårar som trillar. Men, det finns dom som har det så mycket värre, så jag ska inte klaga.

Tyg Mimers brunn av Sara Berner, lånat från saraberner.se. Underbart! Som en saga, detta skulle vara fint som tygtavla!

2 veckor kvar

I fredags kom jag hem från 1 veckas vistelse på hospitalet. Jag blev mycket väl omhändertagen av gullig och kompetent personal. Att det finns mer elelr mindre empatiska doktorer har jag blivit varse....

Jag vill tacka Cissi och Johanna, ni var såå gulliga som kom och hälsade på flera gånger med godis, tidningar, böcker, gott att dricka och frukt och skickade huur många sms som helst! Ni gjorde att jag inte kände mig så ensam. TACK! Självklart tack till familjen också, men att ha vänner som bryr sig så mycket är ovärdeligt.

Det var tuffa dagar med bla en epidural som hamnat snett och svåra smärtor som de till slut efter mycket klurande (jag är en mycket svår patient tydligen, en av två de träffat i endometriosteamet som har sådana här smärtor...jippi eller nåt!)gav mig ett plåster som byts efter en vecka. Det portionerar ut en jämn dos smärtstillande dygnet runt. Det tuffaste för mig har varit smärtattackerna som kommit ca en timme efter att jag fått mina urstarka tabletter. Upp och ner hela tiden. Nu har jag en hyfsat jämn smärtlindring som jag tyvärr måste komplettera med en del starka piller. Men det får gå, det måste göra det.

Tis 4 okt skrivs jag in och på ons 5 okt blir det op, troligtvis blir det min dr C som gör hysterektomin. Ser INTE fram emot maten, den var en total KATASTROF, vidrig. Om allt går bra kommer jag få åka hem på helgen, troligtvis lör. Ca en månads sjuksrivning krävs och sen hoppas jag att jag kommer kunna leva ett någorlunda hyffsat smärtfritt liv. Det finns inga garantier men jag ser ändå ljust på framtiden. Jag är så tacksam mot mina närmaste som orkar leva med mig när det är så här. Nya tider kommer, och det snart hoppas jag!

I lördags orkade jag vara med på tjejmiddagen, det var underbart att träffa alla tjejer igen. Blev uppvaktad med fina Mrimekkoservetter, en orangespräcklig ljuslykta och en stol från Edberg&co, en stor variant i stål. Den står bredvid min lilla stol! TACK!

Fyllde 36 i måndags och fick fina presenter, bla hemlagad lingonsylt och fina servetter. Sylten var så god! Tack mormor E. Av David och pappa F fick jag min hett eftertraktade Marimekko-skål i Riobrunt, den är såå vacker. Har nu 5 små och 3 stora, samlingen fortsätter. Det är så fint att duka med och ställa fram lite här och där. Av syster med familj fick jag ett Babell-fat. Vet ej färg eller storlek än, så jag är lite nyfiken. Presentkort på Åhléns fick jag av pappa, det är alltid bra.

I dag är David hemma med mig; han vaknade i natt och var ledsen och klagade på ont i samma öra som han hade öi i för 2 veckor sedan. Ringde vår VC på morgonen och fick en läkartid några timmar senare. Fina trumhinnor, lite gammalt gegg från förr inflammatinen som kommer komma ut av sig självt. David är så himla duktig när vi går till dr. Självklart köpte vi glass efteråt. Skoldags igen imorrn!

Nu står en deg på jäsning, skall baka långpannebröd. Får se senare hur det blir. Det var länge sedan jag bakade bröd. Snart kommer det iaf att dofta gott här hemma!

Ha en skön höstdag, vi stannar nu inne resten av dagen. Inget unge herr D klagar på!

Underbara tyger

Gå in på denna sida: (kan inte länka tyvärr.....)Sara Berner.se, där finns det härliga färgglada tyger.Yggdrasil i grönt skulle jag vilja ha som tygtavla i köket, den jag satte upp med det nya tyget blev såå färglöst. Mera färg behövs. Detta tyg är inte så fasligt dyrt heller, 149 kr/m på Åhléns.

Sitter och kämpar med smärtan, ska klara natten så jag kan lämna David på skolan. Kommer sedan ringa gynakuten och be att få komma in. NU är det nog.

TACK för alla fina ord, det värmer enormt.

Kram A

Pricken över i

Kraftiga cellförändringar. Botas iom operationen jag skall göra. Men ändå, att ha ett förstadie till cancer i kroppen känns olustigt.

Nästa gång jag åker in akut (vilket kommer bli ganska snart) skall jag läggas in och få ryggbedövning några dagar för att kroppen skall få vara smärtfri ett tag. Hjälper inte det (vilket det inte kommer göra) så skall jag halvakut opereras. Mellan raderna sade min snälla dr att det är så jag/vi skall göra för att jag ska få min op snarast. Givetvis halkade jag ännu högre upp på listan pga cellförändringarna. Men som sagt, det lär nog bli en halvakut op ändå. Detta är INGET 'liv' jag önskar någon. Gå i ett morfinsnurr dagarna i ända och inte orka någonting.

Mina vänner, jag ber om ursäkt att jag är så osocial. Men jag ORKAR inte. Detta tar all min kraft. Den lilla ork jag har kvar vill jag ge till David och F och familjen.

Kram A