Aj ont

Snart 4 veckor har gått efter op. Har jag mindre ont? Marginellt. Orka liksom. Jävla skit.


Update: har fått patologsvaren från mina borttagna stackars organ. Endometriosförändringar i båda äggstockarna, en ofarlig muskelknuta i livmodern samt cellförändringar grad 3 på livmodertappen. Grad 4 är cancer. Men jag hade grad 3, schysst så! No worries alltså :).

Nedtrappning och anmälan

From idag minskar jag mina starka piller med hälften. Det känns om man säger så. Resonerar just nu med mig själv om jag ska 'stå ut' eller ta en vid behovs tablett....

I morse när jag lämnade David på skolan låg det en lapp från Sirius fotboll om att pojkar och flickor födda -05 kan få starta i fotbollskola. Så nu är David anmäld. Han blev eld och lågor! Söndagar mellan 16-17. Nu ska det bara inhandlas benskydd, sen är han fit for fotboll.

Idag var det fotografering på skolan. När jag frågade David vad han ville ha på sig blev svaret givetvis 'min vita kisströja'! Vi tycker inte att man skall 'klä upp' sitt barn inför fotografering. David har alltid fått ha vardagskläder på fotograferingen, det är ju SÅ han ser ut/såg ut, nu/vid den tiden. Inte som en liten skjortutstyrd farbror ;). Tur att smaken är som baken!

I em kommer en kasse från Lina´s. Spännande!

En vecka fyra veckor fem veckor

En vecka sedan op, rackarns vad tiden går fort! Mår bättre hela tiden, tog agrafferna idag. Lite obehagligt men skönt ändå, ett steg närmare ett bättre välmående. I övrigt har dagen varit tuff smärtmässigt, ett litet bakslag. Men det vänder såklart!

Om fyra veckor börjar jag jobba igen!! Som jag längtar efter jobbet och finaste kompisarna där. Ses snaaaaaaaaart :).

Om FEM veckor (snart snart snaaaaart ju!!!) är det semester. Gran Canaria. All Inclusive. Bamseklubb. Tax free. SAY NO MORE........... Fem ynka yttepytteveckor, jag kommer hinna jobba 4 pass innan det bär ivag. Underbart är bara förnamnet. Tycker vi är värda denna resa efter den resa som varit (och är). Pass till killarna i familjen skall fixas, en resväska införskaffas (eller två?)sedan är we good to go.

Nu sängen igen!

Tack för fina kommentarer och kramar! Och TACK Cissi för svampen och TACK syrran för spontanbesöket, jag fick nästan en puss av Ellen *skratt* ♥

Hysterektomi (obs långt)

Ons 5 oktober var det då dags för mig att få min efterlängtade operation. Fick komma ner vid ca 9-tiden. Fick lite premed och raskt över på opbritsen. Fick lugnande i nålen och sedan satte narkosdr den bästa eda jag någonsin fått, det kändes INGENTING, (Samme dr träffade jag dagen innan på narkosbedömningen, han var stel, trist och nästan skällde ut mig för att jag hade så mkt smärtstillande; självklart blev jag ledsen. Man är ju redan som enbart patient i underläge och sedan dessutom få 'skäll', nä....inte vad som behövs i det läget.) så skönt med tanke på den dr det var. Stel som person men superduktig på att sätta eda och vara narkosdr. Alla som var i opsalen var så trevliga och skojjade om allt möjligt. Jag kände mig så TRYGG och väldigt nyfiken. Frågade om allt möjligt minns jag, dom skrattade lite åt mig!

Vaknade upp på uppvaket där jag fick ligga till ca kl 16.

Uppe på avdelningen minns jag inte så mycket av den första kvällen mer än att jag hade väldigt ont, mest av gasen som samlar sig kring axlarna. AJ AJ. F kom en stund, det var skönt.

Dagen efter kom Camilla på besök efter lunch med choklad, kort och underbara teckningar som Astrid gjort ♥!

Senare samma dag kom systeryster, och som en rolig överraskning kom två fina jobbarkompisar; Karin och Helena. Det var härligt att få besök. Uppiggande mitt i det elände jag tyckte mig befinna mig i. Cissi och Jossan kikade förbi en stumd när systeryster Caroline och Karin och Helena skulle gå. Massor med bruttor på besök den dagen. TACK alla! Sent den kvällen kom jag upp en stund, det var skönt att gå några meter för att få fart på cirkulationen. Blek som ett lakan och kallsvettig men uppe på benen iaf!

Fredag; jag fick hjälp att duscha och tvätta håret. Det var ljuvligt. På eftermiddagen kom Johanna, det var mysigt och en överraskning. Kul med överraskningar! Lite senare kom Petra, också som en överraskning. Jag har så många fina vänner, tack allihopa!

Blev bortskämd med tidningar, svågerbakta kanelbullar, gott att dricka, teckningar, kort, CHOKLAD i mängder, godis, frukt och finska sockerskorpor, mums. Maten är ju inte så god så det gick ingen nöd på mig vad gällde godsaker :)

Lördag; dags att dra edan. Jag trodde jag hade ont med edan (visst 17 hade jag det, men det var hanterbart) men utan den, fy f-n säger jag bara Det värsta jag varit med om rent fysiskt. Det var tuffa timmar innan de fick någotsånär bukt på smärtan, jag hade så ont att jag trodde jag skulle gå sönder. Det var VIDRIGT. På en skala från 1-10 hade jag sagt 20. Vet inte hur många vid behovs-morfintabletter jag fick. Och im spruta + alla andra 'vanliga' smärstillande. Kallsvettiga bleka timmar. När det lugnat sig liite kom syrran. Det var såå skönt att få besök då. Hon hjälpte mig att komma upp en stund, vi drack lite kaffe och hon pysslade om mig så snällt.

Söndag: vaknade efter att ha sovit 10 tim i sträck. SÅ välgörande. Kände på en gång att idag vill jag hem. Helst NU. Ringde syrran och frågade om skjuts, ringde hem och berättade. David frågade varför jag skulle komma hem och sedan hade han inte tid att prata, han var 'upptagen'! Underbart att höra att han hade fullt upp. Kom hem till en dunderförkyld F. David var lite undvikande i början och har varit lite småsur, men det har jag räknat med. Sundhetstecken kallar jag det!

De första nätterna på sjukhuset drömde jag om små barn, små ensamma övergivna barn runt om i världen som JAG måste ta hand om. Har såklart varit ledsen över det faktumet att mina ev chanser (hur små dom är var)att få fler barn DEFINITIVT är över. Finito. Men jag har ju världens finaste pojke, ljuvliga David.

I dag är det tisdag och jag känner hela tiden hur lättare det blir att röra sig. Hoppas kunna påbörja nedtrappningen av alla piller och plåster mot slutet av veckan. Om 4 veckor är det jobbdags, 50% i ca 10 dagar. Sedan Gran Canaria!!!! och när jag kommer tillbaka återgår jag till mina 85%. Så ser planen ut och jag hoppas den håller.

F är fortfarande förkyld och lite krasslig och har varit hemma några dagar. En familj på bättringsvägen! David mår bra och är i skolan.

Denna lilla berättelse är skriven med tanken att vara en liten minnesanteckning för mig själv. Kanske inte ett dugg inrressant, men nu ligger den här på bloggen iaf!

Väntar på att få höra att allt var ok med mina borttagna organ, de skickades tvärsöver gatan till patologen. Det hör till rutinerna så det är inget konstigt. Vet ju att jag hade kraftiga cellförändringar. Hoppas bara resten är ok.


Nu är det vila som gäller blandat med lite småpyssel här hemma. Kroppen är ju så smart att den säger till när det räcker. ser fram emot när jag kan ta mig ut, det är inte riktigt läge för det än. Små korta stapplande steg här hemma får räcka så länge. Böcker, tidningar, och flera säsonger av SATC passar perfekt nu. Börja drömma om lite taxfree-grejer passar också bra! Snart är jag tillbaka till LIVET. Längtar efter att dela en flaska bubbel men min kära man, gå på bio med David. Orka vara social. Men snart så!



bild: weheartit.com

Hemma

Underbart skönt att vara hemma. Har varit i helvetet och vänt....Återkommer med mer om min operation och sjukhusvistelse när orken finns. Op gick bra, men smärtan.....

Väskan packad

Packar 'lätt' denna gång. Tänker mig Landstingsmode denna sjukhusvistelse. Det bidde bökigt med 'trä-över-huvudet'-kläder förra gången med slangar och nålar att ta hänsyn till. Det får bli den framknäppta mjuka blusen istället! Egna mysisar och ALDRIG i livet att jag skulle ha sjukhusunderkläder på mig, no way säger jag. Så egna strumpor och sån´t är packat. 4 (!) olästa tidningar har jag. Loka, choklad och en extra pocketbok. Det lär alltså inte gå någon alls nöd på mig vad gäller det iaf. Maten är dock ett annat kapitel; fullkomligt vidrig och nästintill oätbar. Får leva på frukosten och medtagen frukt!

David har haft en väldigt tuff kväll. Lilla gubben. Inte så lätt för en 6-åring att handskas med att mamma skall vara borta några (5) dagar. Mitt mammahjärta GÅR SÖNDER. Men detta är något jag ju måste göra. Men ändå....aj.

Tack för alla kramar och fina ord, det värmer. Nu vill jag bara att allt detta skall vara gjort och fixat och klart.

Kram A

1:a oktober

4 dagar kvar. Lite nervös.

Men det ska nog gå bra.

Tänkte börja LEVA sedan.

bild:weheartit.com

Om en vecka

Då är det klart. Förhoppningsvis har jag inte allt för ont, kommer ha en epiduralbedövning tills det är dags att åka hem, vilket förhopningsvis blir (om allt går bra) på lördagen.

Ser fram emot ett liv utan ständig känsla av dimmighet, så har jag haft det dom senaste veckorna. Många piller har det blivit. Plåstret har varit min räddning, det ger bra smärtlindring. Tar udden av det värsta. Men ändå; denna dimmighet.

Ser fram emot ett liv där ständig trötthet inte tar upp större delen av min vakna tid.

Ser fram emot ett liv utan allt för svår smärta.

Ser fram emot ett liv där jag orkar vara social.

Mest av allt ser jag fram emot att vara en gladare, piggare mamma med mer ork och lust att göra roliga saker med min familj.

Ser fram emot ett normalt arbetsliv, där jag inte behöver lägga mig för att vila då och då.

Ser fram emot ett liv där jag inte måste äta 17 piller om dagen.

Ser fram emot ett liv där en shoppingrunda inte tar knäcken på mig.

Ser fram emot ett LIV, jag har inga höga krav. Bara att orka vara med.

weheartit.com

Exakt ett år sedan

Tänk vad tiden går fort.

28-29/4 2009 LÅNGT och varning för känsliga bilder

Då så, då ska jag försöka ge mig på en sammanfattning av tis+ons denna vecka.

(Sammanfattningen är i första hand skriven för oss, därför har jag inte utelämnat något. Lite som en dagbok.)

Tisdag 28/4

Kl 6.40: David och jag tar bussen till sjukhuset, pappa cyklar för han skall till jobbet sedan. Emla-plåster sitter på båda handryggarna.

7.15: Vi välkomnas på avdelningen och David får välja säng då vi är först på plan. Raffe får provligga medans den unge herrn leker i lekhörnan i samma rum.

7.45: Ombyte till liten op-skjorta och han får sin premedicinering i form av lugnande samt värkmed. Efter en liten stund börjar David bli lite "salongs"; vinglig och fnittrig, URSÖT!

8.00: Dags för nedfärd till opavd. Mamman får följa med. Vi tas emot av superproffsig och pedagogisk personal. "Sovdr" är en kille i Tobbe-trollkarl-stil som skojjar med David och peppar mamman. David är hur cool och lugn som helst, dom är såå impade. "Nu får mamma säga godnatt" och så sover min prins. Aj i hjärtat, det var lite jobbigt.

8.20: Något tårig mamma tillbaka på avdelningen. Fikar lite med pappan och pratar ocm vår fina kille.

9.20: ÄNTLIGEN! Vi får komma ner till uppvaket. Där möts vi av en personal som visar oss till vår lilla kille som ser ut som att han blivit knockad. Sover som en klubbad *s*, lyfter lite på ett ögonlock men sover på.

10.00: Pappa säger hej då och åker till jobbet.

10.20: David vaknar till och gråter hejdlöst efter mamma, har ont och får en miniskvätt morfin. Somnar om.

11.00: Dags att få komma tillbaka till avdelningen då David är pigg nog för glass.

11.15: Piggelin och saft erbjuds. Äter halva glassen och tar en mun saft. Somnar om. Sedan kommer de tuffa timmarna då David kräks blod och blöder ur näsan. 5 sådana omgångar innan han äntligen somnar för natten vid 20.00.

ca 15: Operatören kommer och ger rapport, den körtel/polyp som satt bakom näsan var den största hon någonsin sett. Förvånar mig inte ett dugg med tanke på hur David har låtit. Mycket gegga i öronen hade han också. Halsmandlarna reduceras också.

På em vid 16-tiden bestäms att vi blir inlagda. TYVÄRR är nålen borttagen då och pga de många kräkningarna måste han få dropp. Det sätts emla som tyvärr inte gör ngn nytta då de kärlen drar ihop sig. Jag ger narkospersonalen "tillåtelse" att sätta nål utan emla. Droppet kan inte vänta så nålen måste sättas. FY f-n så vidrigt att behöva utsätta sitt barn för den smärtan. Nålen sätts på foten och det gör ju vansinnigt ont, huden är ju så tunn där. Lilla killen skriker och är hysterisk och jag håller på att bryta ihop. Väl på plats med droppet på lugnar sig David.

17.30: Vi körs in på avdelningen och då är det lite av ett äventyr för killen. Vi får eget rum med TV, wow alltså!! Lite mer piggelin och yoghurt erbjusd och som de tidigare gångerna kommer allt upp igen inom en timme. Då tycker jag att det får vara nog, låt ungen slippa äta mer nu. Visserligen är det ju bra att får upp blodet som han svalt ner, men ändå. Som en trasa somnar David slutligen krampaktigt kramandes Raffe. Klovkan är då ca 20.00.

Onsdag 29/4

6.00: Fipplande med droppet som slutat droppa, nålen dras bort och då är det morgon tycker David. Han vill på upptäcksfärd så vi går runt och kikar lite. han stolpar runt i blöja och t-shirt med spinkiga ben. Han hittar en "metare" (våg) och den visar på 14,7 kg med blöjs och tröja....Vanligtvis väger han strax över 16 kg. En liten fjäder ju.

8.00: Frukost, äter som en råtta som han brukar. Leker i lekrummet och lånar in filmer till rummet.

9.20: Rond-dags. Vi får åka hem!

10.00 HEMMA!! David äter 6 prinskorvar till lunch och sedan mys-sover vi totalt utslagna. 2½ timme senare vaknar vi. David är supermegamycketjätte-mammig hela dagen. Inte konstigt alls.

I dag 30/4: börjar undra om dom glömde bort att berätta att dom opererade in en himla massa BUS.....men det är en annan historia.

Hemma!

Tusen TACK för kramar och gulliga kommentarer.

Killen mår nu mycket bättre. Gårdagen var verkligen tuff för honom med många nya upplevelser som inte är lätt att förstå när man är så liten. Han var så tapper trots att blodet formligen forsade ur honom. Jag kommer med utförligare rapport när orken är åter, en natt på sjukhus med sin lilla älskling tar på krafterna och tär på mammahjärtat.

Nä fy fan

Nu är det jobbigt. Om 12 timmar är det klart. Mammas fina kille. Nu måste jag snusa på honom. Klockan ringer 05.15, upp med killen strax före 6 så han hinner få i sig lite att dricka innan han skall fasta.

Ångest ångest ångest

Måndag

Picknicklunch på 4H och sommarsandaler till David, det syns tyvärr inte men det är ett spöke på
ovansidan, så fina och tuffa och till ett bra pris. Vi har alltid haft Kavat, nu provar vi Pax detta år.


I morrn är det då dags för operationen, jag har försökt förbereda David så gott det går; pratar lite om flygplanet han skall få på handen, att han skall få träffa sovdoktorn igen. Och givetvis att det kommer serveras mycket GLASS. Lite nervöst känns det nu. Vi skall vara där 7.15 så David står först på deras op.planering. Återkommer med rapport imorrn.

Det lönar sig att tjata

Operation 28 april. Det ska bli så skönt för David att blir helt frisk. Bävar dock för sövningen och hela den apparaten...Det är ju liksom världens bästa kille dom ska operera på (inte ett dugg partisk *s*, men jag har ju så rätt!).