Minnen och lite vemod

Titta så fin! Sådant porslin hade mamma och pappa när vi var små. Blue Calico från Burleigh. Flitigt användande resulterade i att det nu endast finns en tekanna, en liten mjölkkanna en assiett och ett uppläggningsfat i min ägo. Tror syrran också har en assiett. Mamma drack alltid sitt morgonkaffe i denna koppen. Kika här!

Edit: finns även i rött! Kika också på dessa mönster; detta och detta . Mycket fint!

Barnfri!

David är hos bästa mormor Ewa och har det så bra. När jag gick mös dom i soffan med Nalle Phu film och fika. Jag ska ta mig an senaste mama och vårkatalogen från hm (galet!).

Helt ok!

I går hade vi lite firande för bästis C som fyller år i morrn, det var jag systeryster och C. Även David fick vara med på lite tjejmys, det gillades mycket! Så mysig kväll, det var alldeles för länge sen sist. Mat och vin och massor med prat och minnen. Vi hamnade framför datorn och tittade på youtube och tog en tripp down memory lane! Minnen, minnen.

Tack för igår tjejer.

Nu lite läsning och sen hem till syster och svåger innan vi går ut på restaurang utan barn, det var inte igår vi fyra var ute tillsammans. Jättettrevligt ska det bli.


...och så har jag skaffat en egen lite hemlig blogg till mig själv, ett slags dagbok...(nä den handlar inte om det!)ev blir den öppen för läsare om jag behöver pepp och inspiration

Farmor

Vila i frid lilla farmor.

I förmiddags när hemtjänsten kom hade farmor så fridfullt somnat in.

Det kom lite tvärt, hon var inte speciellt dålig. Alzheimers sjukdom drabbades farmor av i våras och det blir ju bara värre och värre. Det var väldigt snurrigt nu på slutet. Fast inte förstod vi att det var slutet...

Farmor blev 86 år gammal. Jag är glad att hon fick somna in hemma och inte på ett boende. En dement människa mår inte bra av att flyttas så det är fakstiskt en lättnad.

Många minnen, käsnlor och tankar far fram och tillbaka i mitt huvud nu. Farmor var en stark kvinna som lärde mig och min syster oerhört mycket. Trots ett avstånd på ca 60 mil kändes det ändå som att hon var nära (innan demensen blev för svår).

Min första tanke när syrran ringde mig på jobbet var "nu måste jag ringa mamma" (och pappa också såklart), men det går ju inte. Nu hoppas jag att dom har det bra tillsammans i himlen eller var dom nu är, det är iaf på ett fint ställe. Det är jag övertygad om. Farmor var så förtjust i mamma och blev väldigt ledsen när hon blev sjuk och så småningom gick bort. Farmor frågade flera gånger den sista tiden hur det var med mamma.

I kväll ska jag tända ett ljus och NU skall jag gå och lukta på parfymen som farmor hade på sig. Jag fick en sådan i present en gång för länge sedan!